Om ceremonisalen

Kliv in. Lyssna.

En hall utskuren av snö och tystnad.
Valv reser sig som vågor. Mjukt ljus fyller luften.
Svävande klot glöder mjukt -
som frusna bubblor av ljud,
som om ord som en gång sagts har tagit form;
hållna i kylan, tyst väntande på ekot.
För länge sedan var ekot en röst utan kropp.
En ande dömd att återupprepa, att älska utan svar.
Här använder hon - inte som sorger, men som ett minne.
Känslor försvinner inte - de finns kvar.
I varje kurva, varje andetag, varje löfte.

Eko. Vad som återstår efter orden.

Lyssna på berättelsen