Om konstsviten

Ett utrymme för vördnad.

Där tyst, respektfull uppmärksamhet ges till älvens is:
Utskuren ur flöden, lyft från sitt sammanhang, exponerad.
Inte som objekt, utan som något levande:
innehållande minnen, närvaro, transformation.

Det handlar om att sakta ner, att lägga märke till, att hedra det som ofta förbises.
Isen avslöjar sprickor, bubblor - sin tysta existens.
Besökare passerar.
De står bland isen, bakom den, bredvid den.

Reflektioner flimrar. Kroppar smälter samman med materia.
Ett ögonblick där gränserna mellan dem suddas ut.

Sedan mjuknar isen och upplöses,
och flyter tillbaka till den levande floden den en gång kom ifrån,
återförenad med rörelsen den för en stund klev ut ur.

Lyssna på berättelsen